|
 |
Jag
minns det som en rätt
avgörande grej när jag som
20-åring på min första konstskola stod och
harvade på med krokiteckning
och plötsligt fattade att mellanrumsformerna och bakgrunden
var lika
viktiga som modellen.
En
bild av det faktum att ingenting existerar oberoende av
ett sammanhang.
Jag
tror t.o.m. att det var anledningen till att jag valde att jobba med
skulpturer och så småningom också
installationer.
Omgivning,
mellanrumsformer, bakgrund etc. intresserar mig fortfarande men numera framförallt i
överförd betydelse.
Var
ett verk ska visas eller placeras är för mig helt
avgörande. Då menar
jag inte platsens arkitektoniska eller visuella karaktär
– det kan ha
betydelse för hur jag gör något –
men vad jag gör hänger mer samman med
platsens funktion, dess historia och framförallt vilka människor som vistas där .
På
separatutställningar arbetar jag däremot med ett
särskilt tema, som i
sin tur ofta är en fortsättning på
föregående utställning/installation.
Jag
har, som alla andra, förstås personliga intressen
och
erfarenheter som ibland kan leda väldigt bestämt i en
viss
riktning.
|
| |
|
|
|
